God jul
GOD JUL!
Rita
Fick plötsligt en väldig lust att rita. Igår kväll kl. 01.00.
Här är resultatet! Blev nöjd.
Här är resultatet! Blev nöjd.
Franska filmer
Har du någonsin sett en fransk film? Det har jag. Något gemensamt med alla som jag har sett är att de alla börjar jätteflummigt, så att man inte fattar någonting. Man sitter där, ovetande som en urvriden tvättsvamp, och bara väntar på att "det där" ska komma, den där uppenbarelsen som knyter ihop hela filmen, får den att bli bra och ger tittaren en behaglig "aha" upplevelse, som alltid får en att känna sig smart. Problemet är att i franska filmer så kommer den aldrig. Det finns ingen behaglig "aha"-upplevelse att tala om. Den bara finns inte. Filmen visar fragment av saker som man inte förstår, den visar detaljer och fortsättningar på saker som man inte har sett.
Sen är det slut. Finito. Finir.
Jag säger bara "ARRETE"! Jag är alldeles för trög för den här sortens filmer. Jag är van att man bit för bit leds in i filmens handling, att allt eftersom så kommer det tillbakablickar så att man hänger med, man vet mer.
Att känna karaktärerna finns det inte en tillstymmelse av.
Hela filmen är som att se ett kapitel i någons liv, utav att på något sätt ha någonting med saken att göra. Kort sagt: man fattar inte ett skit.
*suck*
Det är väl inte så illa egentligen, men bortskämd som jag är, med att veta precis vad som händer och varför är detta fruktansvärt jobbigt.
*GAAH*
Sen är det slut. Finito. Finir.
Jag säger bara "ARRETE"! Jag är alldeles för trög för den här sortens filmer. Jag är van att man bit för bit leds in i filmens handling, att allt eftersom så kommer det tillbakablickar så att man hänger med, man vet mer.
Att känna karaktärerna finns det inte en tillstymmelse av.
Hela filmen är som att se ett kapitel i någons liv, utav att på något sätt ha någonting med saken att göra. Kort sagt: man fattar inte ett skit.
*suck*
Det är väl inte så illa egentligen, men bortskämd som jag är, med att veta precis vad som händer och varför är detta fruktansvärt jobbigt.
*GAAH*
Flugsvamparnas huligan
Idag så sjukar jag mig för fullt. Satsade stenhårt på att bli frisk till idag, men det sket sig visst. Jag gjorde i alla fall mitt bästa, och jag ska göra det absolut bästa utav situationen. Alltså, inte prata. Alls.
Som om det skulle gå! Jag har lyckats rätt bra i alla fall, än så länge, och min hals blir stadigt bättre. Den måste, måste, måste bli bra till imorgon. Annars får jag köra på med det gamla "stå och mima" knepet. Att mima är det inget fel på. Det känns bara jobbigt, men ingen annan hör ju att jag inte sjunger. *suck*
*tröstar mig själv*
Nu ska jag i alla fall dra iväg till genrepet (utan att prata och sjunga) och försöka fatta läget.
Som om det skulle gå! Jag har lyckats rätt bra i alla fall, än så länge, och min hals blir stadigt bättre. Den måste, måste, måste bli bra till imorgon. Annars får jag köra på med det gamla "stå och mima" knepet. Att mima är det inget fel på. Det känns bara jobbigt, men ingen annan hör ju att jag inte sjunger. *suck*
*tröstar mig själv*
Nu ska jag i alla fall dra iväg till genrepet (utan att prata och sjunga) och försöka fatta läget.
Bilder
Azzi <3
Detta är det som jag har spenderat min dag med. Att gå ut med hunden och ta kort. Jag hatar att vara sjuk...
Snö
Oh shit. Känner mig helt körd i huvudet. Har ont och ser halvsuddigt, allting snurrar och jag kan inte riktigt fokusera. Tur att jag fixade skolan i alla fall. Fyfy Kim. Inte bli sjuk nu.
Idag visade det sig att jag ska sjunga solo en refräng (?) på våran latinska skumlåt, eftersom jag hade samma klang som en kille! haha! Tror inte att det var negativt menat, men då vet jag. Jag har klang som en snubbe och min klang har färgerna gul, grön och brun. Låter inte som nån höjdare kanske.
Har hunnit med att slänga ihop diverse skum mat och beställt nya glasögon också. Amazing. I amaze myself.
I alla fall möttes jag utav detta när jag gick hem från skolan, och innan mitt huvud tappade sig självt i något hårt och vasst så blev jag nästan religiös. Gud har svarat på mina böner! Fast det kan ju hända att det bara snöar för att det är vinter.
Idag visade det sig att jag ska sjunga solo en refräng (?) på våran latinska skumlåt, eftersom jag hade samma klang som en kille! haha! Tror inte att det var negativt menat, men då vet jag. Jag har klang som en snubbe och min klang har färgerna gul, grön och brun. Låter inte som nån höjdare kanske.
Har hunnit med att slänga ihop diverse skum mat och beställt nya glasögon också. Amazing. I amaze myself.
I alla fall möttes jag utav detta när jag gick hem från skolan, och innan mitt huvud tappade sig självt i något hårt och vasst så blev jag nästan religiös. Gud har svarat på mina böner! Fast det kan ju hända att det bara snöar för att det är vinter.
Snö, snö, snö och åter snö.
Väckarklockor
Alla väckarklockor borde dö en långsam och smärtsam död. I alla fall om den som ska vakna av den inte gör det.
Död åt oavstängda väckarklockor!
Spotify i mobilen!
Har nu fått spotify i mobilen, och kan lyssna på låtar offline! AWESOME!
Linköping
Idag har jag åt bil. Jag har åkt mycket bil. Det tar ungefär 3 timmar att åka bil till Linköping. Vi åkte klockan 9 imorse och vi kom hem precis nyss. Då har jag sammanlagt varit borta i 10 timmar sammanlagt, varav jag har spenderat lite mer än 6 timmar med att åka bil. Detta innbär då att jag har spenderat ca 60% utav hela resan med att åka bil. Det var i alla fall värt det, men jag tyckte att det var värt att lägga in.
För er stackare som inte visste det, så bor min bror Martin i Linköping där han pluggar, umgås med olika människor och lär sig att härma alla konstiga sorts dialekter. Dessutom fyllde han nyligen år, så vi tog en sväng dit och firade honom med presenter och lite kinabuffé.
Han är också politiskt aktiv, min bror, och det han säger är mycket svårt för mig att förstå, eftersom att jag är ungefär lika insatt i politiken som i fotbolls-VM -67, men jag gör mitt allra bästa!
Grattis på dig käre bror som fyller 25 år!
För er stackare som inte visste det, så bor min bror Martin i Linköping där han pluggar, umgås med olika människor och lär sig att härma alla konstiga sorts dialekter. Dessutom fyllde han nyligen år, så vi tog en sväng dit och firade honom med presenter och lite kinabuffé.
Han är också politiskt aktiv, min bror, och det han säger är mycket svårt för mig att förstå, eftersom att jag är ungefär lika insatt i politiken som i fotbolls-VM -67, men jag gör mitt allra bästa!
Grattis på dig käre bror som fyller 25 år!
Luciorna
Sådär ja! Nu var årets lucior avklarade med bravur. Det mesta gick bra och det lät bra också. Skönt. Den här veckan har varit stressig! Vi har inte bara haft antingen konserter eller rep varenda dag utan vi har också haft prov och redovisningar att plugga till. Man tycker ju kanske att lärarna kan ta lite hänsyn till oss stackars esteter som har asmycket att göra under den här tiden.
Nu är det i alla fall bara en konsert kvar. Julkonsert i Folkärna kyrka kl 19.00.
Ska snart till kupolen och (förhoppningsvis) shoppa de sista julklapparna och sedan gäller det att kolla upp en jäkla massa grejer. Mycket krångel, som alltid.
En god jul och ett gott nytt stressigt år!
Nu är det i alla fall bara en konsert kvar. Julkonsert i Folkärna kyrka kl 19.00.
Ska snart till kupolen och (förhoppningsvis) shoppa de sista julklapparna och sedan gäller det att kolla upp en jäkla massa grejer. Mycket krångel, som alltid.
En god jul och ett gott nytt stressigt år!
Straffet till det kvinnliga könet
Om man tror på gud så har jag en egen teori. Mest förr i tiden, så trodde man ju att man skulle bli hårt straffad av gud för diverse synder, som kanske många av oss, begår nån gång om dagen. Jag har kommit på lösningen för detta. Eftersom vi alla småsyndar lite, så kom gud (smart snubbe det där) på att han skulle småstraffa oss lite hela tiden. Detta straff, i alla fall för oss kvinnor, kallas mensverk och PMS.
Hormoner hoppar omkring i rent kaos, som galna flodhästar på rockkonsert, hjärnan vänds upp och ned och ut och in och magen vrids och vänds, klipps av, sys ihop igen och slutligen skriker den ut ett skri av smärta som kommer ut som förbannade ord ur munnen, fast de vet mycket väl att de inte borde. Man blir som en bortskämd liten fyraåring, fast bara det negativa delarna. Man är arg och jävlig, gråter om vart annat och skrattar om vart annat.
Jag vet inte riktigt den manliga motsvarigheten till detta, och även om ni killar också kan ha humörsvägninger, vet jag faktiskt inte om någon som har det.
I alla fall så betyder inte detta inlägg att jag tror att gud så elak och jag menar inte att driva med religionen. Dock så tycker jag att det borde spridas hur jävligt det känns en vecka i månaden.
Jag skulle kunna säga att alla ska vara förstående mot oss stackars tjejer, som det egentligen inte är mer synd om än någon annan, och ge oss en förstående kram när ni ser nån som är arg helt utan anledning.
Jag säger inte det.
Om ni skulle göra det skull tjejen i fråga troligtvis bli förbannad och slå killen på käften, eller så skulle hon börja gråta och klaga ut alla sina mer eller mindre värdelösa bekymmer, men hjälp av den upp och ned vända och gråtande hjärnans något begränsade ordförråd.
Hormoner hoppar omkring i rent kaos, som galna flodhästar på rockkonsert, hjärnan vänds upp och ned och ut och in och magen vrids och vänds, klipps av, sys ihop igen och slutligen skriker den ut ett skri av smärta som kommer ut som förbannade ord ur munnen, fast de vet mycket väl att de inte borde. Man blir som en bortskämd liten fyraåring, fast bara det negativa delarna. Man är arg och jävlig, gråter om vart annat och skrattar om vart annat.
Jag vet inte riktigt den manliga motsvarigheten till detta, och även om ni killar också kan ha humörsvägninger, vet jag faktiskt inte om någon som har det.
I alla fall så betyder inte detta inlägg att jag tror att gud så elak och jag menar inte att driva med religionen. Dock så tycker jag att det borde spridas hur jävligt det känns en vecka i månaden.
Jag skulle kunna säga att alla ska vara förstående mot oss stackars tjejer, som det egentligen inte är mer synd om än någon annan, och ge oss en förstående kram när ni ser nån som är arg helt utan anledning.
Jag säger inte det.
Om ni skulle göra det skull tjejen i fråga troligtvis bli förbannad och slå killen på käften, eller så skulle hon börja gråta och klaga ut alla sina mer eller mindre värdelösa bekymmer, men hjälp av den upp och ned vända och gråtande hjärnans något begränsade ordförråd.
Wooooow. Vad stor bilden blev.
Svenskaprov
Har nu studerat flitigt inför Svenska provet. Jag förstår inte hur man ska kunna pressa in såhär mycket saker i skallen på en gång! Jag kan nu i alla fall en hel del, men jag är lite osäker på alla namn.
Den här veckan blir nog rolig, men den blir jobbig. Mycket att göra, mycket att plugga och mycket att sjunga. Det har varit väldigt mycket nu de senaste veckorna men den här veckan är hemsk. För att inte tala om franskaredovisning... Att en mänsklig hjärna över huvud taget skulle kunna ha en möjlighet att plugga och göra så här mycket saker samtidigt är ett mysterium för mig, men tydligen är det väntat av mig att jag ska klara av det, och dessutom ska en del utav det betygsättas!
Jag gillar inte att bli betygsatt. Det räcker att nån säger "ja, det var bra" och sen räcker det. Att någon ska sitta och bedöma det jag gör känns mindre bra.
Idag så tänkte jag på en sak. När någon säger "men... Du behöver väl inte bli arg?", är inte det väldigt konstigt. Det är ju inte som att man bestämmer sig för att man vill vara arg. Det är i alla fall, enligt mig, något man bara blir. Det kan vara mitt fel som blir arg, men det är inte mitt val att bli arg. Fast det beror ju på. Andra än mig kanske har någon monstersjävkontroll. Jag har inte det. När jag är arg, är jag arg och när jag är glad, är jag glad. Det är så jag fungerar. Jag kan försöka att tänka att jag inte är arg, och på utsidan kanske jag inte visar det, men säkert som en galen ko så är jag arg ändå.
Det finns vissa saker man helt enkelt inte vill höra ibland. När man är ledsen vill man inte höra "Jo, jag vet hur det känns, men det är i alla fall inte som när jag..." och när man är arg vill man inte höra "Det är väl onödigt att bli arg". Det känns ju aldrig onödigt att vara arg, medan man är arg.
Den här veckan blir nog rolig, men den blir jobbig. Mycket att göra, mycket att plugga och mycket att sjunga. Det har varit väldigt mycket nu de senaste veckorna men den här veckan är hemsk. För att inte tala om franskaredovisning... Att en mänsklig hjärna över huvud taget skulle kunna ha en möjlighet att plugga och göra så här mycket saker samtidigt är ett mysterium för mig, men tydligen är det väntat av mig att jag ska klara av det, och dessutom ska en del utav det betygsättas!
Jag gillar inte att bli betygsatt. Det räcker att nån säger "ja, det var bra" och sen räcker det. Att någon ska sitta och bedöma det jag gör känns mindre bra.
Idag så tänkte jag på en sak. När någon säger "men... Du behöver väl inte bli arg?", är inte det väldigt konstigt. Det är ju inte som att man bestämmer sig för att man vill vara arg. Det är i alla fall, enligt mig, något man bara blir. Det kan vara mitt fel som blir arg, men det är inte mitt val att bli arg. Fast det beror ju på. Andra än mig kanske har någon monstersjävkontroll. Jag har inte det. När jag är arg, är jag arg och när jag är glad, är jag glad. Det är så jag fungerar. Jag kan försöka att tänka att jag inte är arg, och på utsidan kanske jag inte visar det, men säkert som en galen ko så är jag arg ändå.
Det finns vissa saker man helt enkelt inte vill höra ibland. När man är ledsen vill man inte höra "Jo, jag vet hur det känns, men det är i alla fall inte som när jag..." och när man är arg vill man inte höra "Det är väl onödigt att bli arg". Det känns ju aldrig onödigt att vara arg, medan man är arg.
Mammas födelsedag
Idag har varit en lite stressig, men mycket rolig dag. Vi firade först Lucia och en for jag direkt hem för att fira min mamma som idag fyller år! Har hunnit med att tjäna hundra kronor också, sådär som en bonus.
Firade min mammas födelsedag, med Flamberad ox- och fläskfile och pepparkaks-pannacotta med apelsinsås till efterätt. I present gav jag henne en pincett och 4 stycken "Ögonbryns-noppnings kuponger".
Mer än detta har jag ingenting mer att säga. Vilket de flesta säkert tycker är väldigt bra efter det jättelånga "virrhöna" inlägget.
Ska ta och borsta tänderna, sticka en bit på min mössa, medan jag ser på snobben (julavsnitten), och sedan är det dags att sova. Imorgon är det skola igen och sedan prov på onsdag. Känner mig dock faktiskt utvilad för en gångs skull. Det känns skönt.
Firade min mammas födelsedag, med Flamberad ox- och fläskfile och pepparkaks-pannacotta med apelsinsås till efterätt. I present gav jag henne en pincett och 4 stycken "Ögonbryns-noppnings kuponger".
Mer än detta har jag ingenting mer att säga. Vilket de flesta säkert tycker är väldigt bra efter det jättelånga "virrhöna" inlägget.
Ska ta och borsta tänderna, sticka en bit på min mössa, medan jag ser på snobben (julavsnitten), och sedan är det dags att sova. Imorgon är det skola igen och sedan prov på onsdag. Känner mig dock faktiskt utvilad för en gångs skull. Det känns skönt.
Hihihi! Man blir aldrig för gammal för Snobben, och musiken är ju underbar!
Samhällskritik
Detta. Tycker INTE! jag är snyggt. Inte för 50 öre. Inte för en miljon.
Detta är Joels "outfit" idag när vi gav oss ner till ICA/Hemköp för att köpa räkor. Tyvärr så missade fotografen (jag) lite, men jag fick med det viktiga. Det som jag absolut inte tycker om.
Detta är Joels "outfit" idag när vi gav oss ner till ICA/Hemköp för att köpa räkor. Tyvärr så missade fotografen (jag) lite, men jag fick med det viktiga. Det som jag absolut inte tycker om.
Snälla sig mig varför? De som tycker detta är snyggt, varför tycker ni att det är snyggt? Ge mig en anledning så jag har något att relatera till! Det är slöseri på gummisnoddar, det är inte snyggt, det ser konstigt ut, man får konstig bubblor på benen och gummisnoddarna sitter inte ens jämt!
WHY?!
Virrhöna
Virrhöna. Vad betyder det egentligen? Är det en allmänt virrig person, måste det vara en kvinnlig person, eller är det helt enkelt en höna? Skulle då hönan, som gick utan huvud, kallas virrhöna? Eller var de en tupp?
Jag känner mig oftast rätt virrig, men jag tror att jag egentligen inte är så virrig. Klassas jag då som en virrhöna, eftersom jag känner mig som en?
Är en virrig person någon som kanske är allmänt tankspridd, som kanske säger saker utan att tänka först, tar på sig fel sko på fel fot utan att märka det eller tar med sig miniräknaren till franskalektionen? Eller är det kanske någon som inte riktigt förstår sig på sig själv och sina tankar och känslor? Eller kanske både och.
Räknas det som virrigt att skriva så här många frågor i rad, utan att egentligen komma fram till någonting alls?
Det kan hända. Om jag läste detta skulle jag nog tänke, lite nonchalant sådär, att personen som skrev detta har för mycket fritid. Samtidigt skulle jag nog bli ganska fasinerad och sitta och komma på egna idéer och tankar om just virrighet. Troligen skulle jag skriva ett inlägg, som såg ungefär såhär, om saken.
Jag antar att man kanske inte riktigt kan definiera detta, men man kan i alla fall diskutera saken och försöka komma fran till vad en "virrhöna" faktiskt är för något. Jag misstänker starkt att uttrycket faktiskt inte har speciellt mycket med hönar att göra, förutom själva metaforen att väldigt virriga personer är som hönor, som bekant, inte har så stort intellekt. Då borde ju jag faktiskt förstå vad som menas. Jag älskar ju metaforer.
Jag tror kanske att denna metaforen är lite för logisk för mig. När det blir så här uppenbart, så tänker jag automatiskt för mycket, för brett, för ologiskt och för mycket "om". Jag tänker väldigt ofta "om".
Vad skulle hända OM jag blev överkörd av en motorcykel? Vad skulle hända OM jag slutade äta chips? Hur skulle jag se ut OM jag vägde lika mycket som eiffeltornet? Skulle jag vara väldigt stor och normalviktig, eller bara vara äckligt fet?
Det här är såna typiska saker som jag kan komma och tänka på utan, nån till synes, anledning. "Till synes"-uttrycket i föregående mening skulle alltså indikera att jag egentligen har en anledning att tänka så här, och att det bara inte syns. Det var väldigt dumt av mig att skriva så egentligen, eftersom jag varken har bevis eller exempel på några anledningar att tänka på såna här saker. Jag kan inte direkt komma på några anledningar så här i efterhand heller för den delen.
Om man delade upp virrhöna i olika kategorier. Till exempel 1. Tankspridd virrhöna, som egentligen är väldigt smart. 2. Allmänt dum människa, som aldrig tänker. 3. En människa som verkar smart, men som egentligen är väldigt borta.
Undrar vart jag skulle hamna. Troligen i kategori 3. Jag har troligen missat några kategorier. Eller tagit med en för mycket. Det kanske borde finnas en kategori för dem som helt enkelt tänker för mycket. Jag skulle lätt passa in i den kategorin. Att tänka är klart överskattat. För det första är det helt onödigt, om man lever som jag. Det enda som händer är att man kommer att tänka på såna här konstiga saker, som ingen annan jävel orkar bry sig om. Dessutom är det jobbigt. Jag tror att det går mycket mer energi än man kan tro till att tänka! Träningsverk i hjärnan. Jobbiga grejer. Hjärnan måste ju inte bara jobba med att tänka, utan också med att göra så att resten av kroppen fungerar utav sig själv. Tänk vad jobbigt det skulle om vi var tvungen att sköta allt det "manuellt" så att säga. Jobbigt läge. Tänk om man skulle råka glömma öppna hjärtklaffarna, eller om man skulle glömma smälta maten efter man hade ätit. Då hade ju kroppen inte heller kunnat reagera själv, med alla sina försvarsgrejer, så då måste man först fatta, blixtsnabbt, att man har glömt detta och sedan skicka ut varningssignaler som gör att vi kan förstå att vi har missat något. Som sagt. Jobbigt läge.
Jag känner mig oftast rätt virrig, men jag tror att jag egentligen inte är så virrig. Klassas jag då som en virrhöna, eftersom jag känner mig som en?
Är en virrig person någon som kanske är allmänt tankspridd, som kanske säger saker utan att tänka först, tar på sig fel sko på fel fot utan att märka det eller tar med sig miniräknaren till franskalektionen? Eller är det kanske någon som inte riktigt förstår sig på sig själv och sina tankar och känslor? Eller kanske både och.
Räknas det som virrigt att skriva så här många frågor i rad, utan att egentligen komma fram till någonting alls?
Det kan hända. Om jag läste detta skulle jag nog tänke, lite nonchalant sådär, att personen som skrev detta har för mycket fritid. Samtidigt skulle jag nog bli ganska fasinerad och sitta och komma på egna idéer och tankar om just virrighet. Troligen skulle jag skriva ett inlägg, som såg ungefär såhär, om saken.
Jag antar att man kanske inte riktigt kan definiera detta, men man kan i alla fall diskutera saken och försöka komma fran till vad en "virrhöna" faktiskt är för något. Jag misstänker starkt att uttrycket faktiskt inte har speciellt mycket med hönar att göra, förutom själva metaforen att väldigt virriga personer är som hönor, som bekant, inte har så stort intellekt. Då borde ju jag faktiskt förstå vad som menas. Jag älskar ju metaforer.
Jag tror kanske att denna metaforen är lite för logisk för mig. När det blir så här uppenbart, så tänker jag automatiskt för mycket, för brett, för ologiskt och för mycket "om". Jag tänker väldigt ofta "om".
Vad skulle hända OM jag blev överkörd av en motorcykel? Vad skulle hända OM jag slutade äta chips? Hur skulle jag se ut OM jag vägde lika mycket som eiffeltornet? Skulle jag vara väldigt stor och normalviktig, eller bara vara äckligt fet?
Det här är såna typiska saker som jag kan komma och tänka på utan, nån till synes, anledning. "Till synes"-uttrycket i föregående mening skulle alltså indikera att jag egentligen har en anledning att tänka så här, och att det bara inte syns. Det var väldigt dumt av mig att skriva så egentligen, eftersom jag varken har bevis eller exempel på några anledningar att tänka på såna här saker. Jag kan inte direkt komma på några anledningar så här i efterhand heller för den delen.
Om man delade upp virrhöna i olika kategorier. Till exempel 1. Tankspridd virrhöna, som egentligen är väldigt smart. 2. Allmänt dum människa, som aldrig tänker. 3. En människa som verkar smart, men som egentligen är väldigt borta.
Undrar vart jag skulle hamna. Troligen i kategori 3. Jag har troligen missat några kategorier. Eller tagit med en för mycket. Det kanske borde finnas en kategori för dem som helt enkelt tänker för mycket. Jag skulle lätt passa in i den kategorin. Att tänka är klart överskattat. För det första är det helt onödigt, om man lever som jag. Det enda som händer är att man kommer att tänka på såna här konstiga saker, som ingen annan jävel orkar bry sig om. Dessutom är det jobbigt. Jag tror att det går mycket mer energi än man kan tro till att tänka! Träningsverk i hjärnan. Jobbiga grejer. Hjärnan måste ju inte bara jobba med att tänka, utan också med att göra så att resten av kroppen fungerar utav sig själv. Tänk vad jobbigt det skulle om vi var tvungen att sköta allt det "manuellt" så att säga. Jobbigt läge. Tänk om man skulle råka glömma öppna hjärtklaffarna, eller om man skulle glömma smälta maten efter man hade ätit. Då hade ju kroppen inte heller kunnat reagera själv, med alla sina försvarsgrejer, så då måste man först fatta, blixtsnabbt, att man har glömt detta och sedan skicka ut varningssignaler som gör att vi kan förstå att vi har missat något. Som sagt. Jobbigt läge.
Så här vintrigt mysigt var det påvägen tll skolan igår. Snälla stoppa plusgraderna!
Bilden
Kände ett behov att att lägga ut den här bilden
Jag älskar ugglor <3
Role models
Idag så är jag sjuk, men jag unnade mig att gå på fotolektionen ändå. Vi var uppe i aulan och fotade lite grann. Lennart kom och hämtade mig och vi åkte och hyrde en film och köpte friterad räkor. Mumma! Jag älskar friterade räkor. I alla fall såna som man köper från Thai. De är sådär härligt stora och frityrsmeten är mycket godare än på kinesiska restauranger!
Om man vill använda såna där gigantiska räkor, vart får man tag på dem? Har aldrig sett dem i affären, men det kanske bara finns att köpa i asiatiska affärer. Skulle inte alls förvåna mig. Kanske ska ta en sväng till Thaien i Hedemora. Hedemora är grymt. Vi har till och med TVÅ thaibutiker. *haha...ha..*
I alla fall så såg vi filmen "Role models"
En fruktansvärt bra film, om jag får säg det själv! Den är så där härligt vara sig själv pinsam, med glimten i ögat. Den handlar om två snubbar som arbetar för ett företag som gör energidryck. En av dem är en ohjälplig (lägg märke till hur mycket jag har börjat använda det ordet!) optimist, medan den andra är motsatsen. I alla fall så har pessimisten en dålig dag och han kör deras "Minotoaur"-bil upp på en staty av en häst. Pessimistens ex (de gör slut i början av filmen, vilket bidrar till den dåliga dagen) är lyckligtvis en ganska bra advokat, och de slipper 30 dagar i fängelse om de hjälper till som frivilliga i en organisation som tar hand om barn. Jag kommer faktiskt inte alls ihåg vad organisationen hette, men den var rätt störd. Chefen är en riktigt hårding och ger dem de absolut svåraste barnen. Ett sex- och tuttfreak och en nörd, som inte lever i verkligheten.
Otroligt mysig film. Jag dog flera gånger. Jag älskade filmen.
Watch it!
Om man vill använda såna där gigantiska räkor, vart får man tag på dem? Har aldrig sett dem i affären, men det kanske bara finns att köpa i asiatiska affärer. Skulle inte alls förvåna mig. Kanske ska ta en sväng till Thaien i Hedemora. Hedemora är grymt. Vi har till och med TVÅ thaibutiker. *haha...ha..*
I alla fall så såg vi filmen "Role models"
En fruktansvärt bra film, om jag får säg det själv! Den är så där härligt vara sig själv pinsam, med glimten i ögat. Den handlar om två snubbar som arbetar för ett företag som gör energidryck. En av dem är en ohjälplig (lägg märke till hur mycket jag har börjat använda det ordet!) optimist, medan den andra är motsatsen. I alla fall så har pessimisten en dålig dag och han kör deras "Minotoaur"-bil upp på en staty av en häst. Pessimistens ex (de gör slut i början av filmen, vilket bidrar till den dåliga dagen) är lyckligtvis en ganska bra advokat, och de slipper 30 dagar i fängelse om de hjälper till som frivilliga i en organisation som tar hand om barn. Jag kommer faktiskt inte alls ihåg vad organisationen hette, men den var rätt störd. Chefen är en riktigt hårding och ger dem de absolut svåraste barnen. Ett sex- och tuttfreak och en nörd, som inte lever i verkligheten.
Otroligt mysig film. Jag dog flera gånger. Jag älskade filmen.
Watch it!
Första steget
Jag har nu tagit första steget. Ett känsligt steg som jag inte riktigt har vågat ta förut. Det var inte så farligt. Det är ofta så, att om man tar första steget så upptäcker man att det inte var så farligt som man trodde. När jag nu har börjat ta mig framåt kommer resten av vägen att gå lättare att gå. Känner mig redan bättre. Jag är förkyld och har lite frossa, men ska försöka ta mig till första lektionen imorgon i alla fall, men i mitt sinne känns allt bättre nu. Det känns som om det släpper nu. Den här fruktansvärda slöheten som har legat över mig, som har överröst mig med stress och jobbiga känslor. Nu släpper det.
Jag får se till att fortsätta i min egen takt, och ta en sak i taget. Jag vet att alla är här och stöttar mig, och att det bara är jag som är sämst på att inse när jag behöver hjälp. Jag skulle ha accepterat det och lugnat ner mig, lyssnat på andra och slappnat av. Om jag hade gjort det hade jag säkert sluppit denna stress och matthet som jag har haft över mig i några veckor.
Idag så kände jag att jag inte orkade vara med på kören. Hade huvudvärk och halsvärk. Jag kan alla låtar, texterna sitter och jag tittar på Karin när jag sjunger (körledare). Jag var tvungen att unna mig detta. Jag behövde det verkligen. Troligtvis går jag hem efter första lektionen imorgon. Ska försöka gå på den för att kunna vara med och bidra något till vårat jätteroliga Foto-projekt.
Det tänker jag också unna mig. Sen tänker jag nog unna mig en micro pizza också.
Bevittna hur jag redan faller tillbaka i slöa banor. Tjata på mig för fan! Jag mår inte bättre av att slöa heller, utan jag måste göra något för att inte stressa sönder i min slöhet. Tjata och gratulera mig till det första steget. Se till att gå bakom mig och putta mig framåt, för nu har jag bestämt mig.
Nu släpper det.
Jag får se till att fortsätta i min egen takt, och ta en sak i taget. Jag vet att alla är här och stöttar mig, och att det bara är jag som är sämst på att inse när jag behöver hjälp. Jag skulle ha accepterat det och lugnat ner mig, lyssnat på andra och slappnat av. Om jag hade gjort det hade jag säkert sluppit denna stress och matthet som jag har haft över mig i några veckor.
Idag så kände jag att jag inte orkade vara med på kören. Hade huvudvärk och halsvärk. Jag kan alla låtar, texterna sitter och jag tittar på Karin när jag sjunger (körledare). Jag var tvungen att unna mig detta. Jag behövde det verkligen. Troligtvis går jag hem efter första lektionen imorgon. Ska försöka gå på den för att kunna vara med och bidra något till vårat jätteroliga Foto-projekt.
Det tänker jag också unna mig. Sen tänker jag nog unna mig en micro pizza också.
Bevittna hur jag redan faller tillbaka i slöa banor. Tjata på mig för fan! Jag mår inte bättre av att slöa heller, utan jag måste göra något för att inte stressa sönder i min slöhet. Tjata och gratulera mig till det första steget. Se till att gå bakom mig och putta mig framåt, för nu har jag bestämt mig.
Nu släpper det.
Passade på att ta kort på månen
Snö
Ge mig snö. Jag vill ha snö! Det BORDE vara snö!
Jag har så mycket julkänslor att jag nästan spricker, jag bakar och har mig och ändå jävlas vädret med mig och ger mig ingen snö?!
Jag gör mitt allra bästa här, jag förstår inte hur vädret kan svika mig på det här sättet... Jag klagar oftast inte på det, jag skjuter inte laserstrålar upp på det, jag manipulerar inte vädret med mina magiska krafter och jag har inte ens tagit dens mat. Vädret har ingen rätt och ingen anledning att svika mig på det här sättet.
Jag ska göra allt. Jag ska dansa snödanser! Kom igen nu! Önska snö! Om tillräckligt många vill ha snö, så måste ju vädret lyssna! Hur ignorant får man vara?...
Jag har bestämt mig nu i alla fall. Nu är det dags. Inget mer dra-ut-på, på det här mjäkiga sättet. Det är ofint och skadligt för psyket.
Hattifnatta mig hit och heffaklumpa mig dit. Nu får det vara nog!
*Går framåt med bestämda steg* *Börjar tveka* "Oj... tänk om jag glömde något..."
Ooh! Föresten så hittade jag roliga inställningar till min webkamera! Kolla in dessa awsome egopics!
Jag har så mycket julkänslor att jag nästan spricker, jag bakar och har mig och ändå jävlas vädret med mig och ger mig ingen snö?!
Jag gör mitt allra bästa här, jag förstår inte hur vädret kan svika mig på det här sättet... Jag klagar oftast inte på det, jag skjuter inte laserstrålar upp på det, jag manipulerar inte vädret med mina magiska krafter och jag har inte ens tagit dens mat. Vädret har ingen rätt och ingen anledning att svika mig på det här sättet.
Jag ska göra allt. Jag ska dansa snödanser! Kom igen nu! Önska snö! Om tillräckligt många vill ha snö, så måste ju vädret lyssna! Hur ignorant får man vara?...
Jag har bestämt mig nu i alla fall. Nu är det dags. Inget mer dra-ut-på, på det här mjäkiga sättet. Det är ofint och skadligt för psyket.
Hattifnatta mig hit och heffaklumpa mig dit. Nu får det vara nog!
*Går framåt med bestämda steg* *Börjar tveka* "Oj... tänk om jag glömde något..."
Ooh! Föresten så hittade jag roliga inställningar till min webkamera! Kolla in dessa awsome egopics!
Lägg extra märke till mina tänder. Me like!
Förvirring
Detta är en tid av förrvirring. Jag är helt borta. Det är så mycket jag ska göra, och dessutom tror jag att jag börjar få feber! Har absolut inte tid att vara sjuk. Fryser om hela kroppen och bara för att jävlas så har min ena fot somnat. Nu är jag helt säker på att alla tänker lite sådär sarkastiskt: "(naawh... stackars henne, hennes fot sover......)".
Jag är väldigt förvirrad just nu bara. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med någonting. Jag borde plugga, vilket jag har gjort, jag borde dessutom göra något värt. Det slutar alltid med att jag gör någonting som är helt ovärt. Till exempel så händer det ganska ofta att jag, och mitt odiciplinerade huvud, hamnar här, för att skriva något skumt inlägg, eller framför facebook, för att dela med mig av min otroliga trötthet, eller helt enkelt bara för att mata mina fiskar.
Jag är förvirrad för vad jag känner, och jag vet inte vad jag borde göra. Min hjärna talar emot mina känslor och resten av mig bara fryser. Jag är känner mig som ett kylskåp med en massa såna där magnet-ord på sig. Fast det är ingen som har brytt sig om att pussla ihop mina ord till några meningar. Alla orden bara finns och sitter huller om buller utan att bilda någon sorts logik.
Just nu vill jag bara sova och vakna upp efter allting. det känns som om jag måste uträtta mirakel hela tiden, fast jag egentligen kanske bara har några småsaker att göra.
Det känns just nu som om det bästa jag kan göra är helt enkelt att ta mig i nackskinnet och kasta ut mig i snön, och sedan piska mig själv till att göra något. Jag vet mycket väl att det kommer att kännas bättre då, men det är inte så lätt. Det är fan inte lätt.
Jag är väldigt förvirrad just nu bara. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med någonting. Jag borde plugga, vilket jag har gjort, jag borde dessutom göra något värt. Det slutar alltid med att jag gör någonting som är helt ovärt. Till exempel så händer det ganska ofta att jag, och mitt odiciplinerade huvud, hamnar här, för att skriva något skumt inlägg, eller framför facebook, för att dela med mig av min otroliga trötthet, eller helt enkelt bara för att mata mina fiskar.
Jag är förvirrad för vad jag känner, och jag vet inte vad jag borde göra. Min hjärna talar emot mina känslor och resten av mig bara fryser. Jag är känner mig som ett kylskåp med en massa såna där magnet-ord på sig. Fast det är ingen som har brytt sig om att pussla ihop mina ord till några meningar. Alla orden bara finns och sitter huller om buller utan att bilda någon sorts logik.
Just nu vill jag bara sova och vakna upp efter allting. det känns som om jag måste uträtta mirakel hela tiden, fast jag egentligen kanske bara har några småsaker att göra.
Det känns just nu som om det bästa jag kan göra är helt enkelt att ta mig i nackskinnet och kasta ut mig i snön, och sedan piska mig själv till att göra något. Jag vet mycket väl att det kommer att kännas bättre då, men det är inte så lätt. Det är fan inte lätt.
Upptäckte att man kunde se lite sådär otäckt ond ut om man tog kort uppifrån. Awsome.
