Zero Miles

Jag har precis formaterat om datorn och alla bilder jag har ligger på minnet i mitt rum, därför tänkte jag passa på att publicera den här fantastiskt smickrande bilden på mig själv. Jag sitter nedsåsad i en fåtölj och känner mig lite sådär snygg ego, så att jag verkligen vill publicera en bild på mig själv.

*SARKASM*

Imorse så vaknade jag den vanliga tiden, med den lilla egenheten att jag hade drömt att jag nästan vaknade innan. Jag drömde att jag hade svårt att sova så jag bestämde mig för att slå igång en film. Jag valde PowerpuffPinglorna (hjälp!). Jag råkade hamna i filmen och räddade dem från att drunkna i någon grön gegga med hjälp utav en brustablett. Det roliga var att jag såg inte filmen på min tv som jag har i rummet, utan jag såg den på en sån där tv som man har i skolan som står i en rullande hylla. Jag vaknade plötsligt utav att värmeelementet slog av och på hela tiden. Det var så grymt irriterande. Jag försökte vakna för att kunna slå av den, men det gick inte. Huvudet snurrade och jag såg allting suddigt. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna, och i det tillståndet vacklade jag upp för att upptäcka att sladden inte är i. Då säger elementfanskapet "nej sluta, jag sover". Sen kommer jag på "ja, juste, mamma sa ju att det här elementet säger så åt sig själv att slå av sig". Efter denna snilleblixt vaknar jag (på riktigt).

Inte nog med detta. När jag vaknar så känner jag att det rinner i mitt ena öra. Det är kört, tänkte jag, nu smälter hjärnan och rinner ur.

Jag är jättepeppad på att sy kläder. Jag vill sy en sommarklänning och två kjolar. Dock så lever jag med det lilla problemet att jag inte är så bra på att sy. Nu vet jag att några kommer att säga "men det är du väl! Du sydde ju din egen balklänning" och då kommer jag att säga "ja, men då hade jag ju jättemycket hjälp utav min gamla syslöjdslärare..." och då kommer nån att säga "men ändå!" och då kommer jag att helt lämna det ämnet i min hjärna. 

Jag har i alla fall en idé om hur det ska gå till i huvudet, problemet blir väl när man ska få det att ske i verkligheten. När jag tänker det i min hjärna så verkar allt så lätt. Jag behöver ju bara göra det, det och det så har jag fått slutresultatet jag vill ha. I min hjärna är jag en mästare. I verkligheten är jag en fumlig människa med (för) stora ambitioner. Dessutom såg jag precis filmen "Coco Chanel" på 7:an (som jag för övrigt aldrig har tittat på förut) och det gjorde mig ju inte alls mindre sugen på att sy. Ärligt. Även om hon råkade vara grymt duktig, men som sagt, i min fantasi är jag väldigt bra på att sy. Allting fungerar. Jag kan tänka mig varenda steg i hur jag skapar lösningar för att få allt att se ut som jag vill. Det märks att jag inte har gått någon sykurs.

Det är så uppenbart när jag läser igenom mitt eget inlägg att jag inte kan någonting om det här. Det gör mig egentligen ingenting. Jag är ju trots allt bra på att sy (i min hjärna), så den tar helt enkelt inte in den uppenbara sanningen. Att jag helt enkelt inte är så bra på att sy. Den riktigt optimistiska sidan av mig styr just nu, och den säger "Ge inte upp! Man måste ju prova för att lära sig. Du kan ju inte veta att det inte fungerar förrän du provat. Slutresultatet kanske bli precis som du tänkt dig!". Den pessimistiska sidan är förtryckt och mumlar oförståerligt, men jag tror att det är den sidan av min hjärna som sitter och skriver att jag inte kan sy just nu. Taskigt va?

Till alla som nu tror att jag är något sorts skitzofrent mongo, vill jag säga att jag inte är det, men efter att ha läst igenom mitt eget inlägg för 5:te gången börjar jag att tvivla. Jag vill tillägga att det är troligtvis pessimisten som skrev det där. Jag är inte alls ett skitzofrent mongo. Jag kan sy.

Jag försöker och försöker plugga in dessa förbannade ord. Peculiarities. Det tog ca. 7ggr innan jag kunde stava till det ordet, och jag har säkert stavat det fel! Jag skyller på att jag är trött och sjuk. Ska i alla fall till skolan imorgon. Jag har övat på min basläxa så gott jag kan, jag har ont i huvudet och ska ta mig i säng. 

Jag förstår mig inte på det här jävla skolsystemet. Ena veckan är det tomt som i mitt huvud just nu i kalendern, och andra veckor är det fullt ös hela veckorna. GE MIG PLANERING SNÄLLA! Jag har precis insett att jag har pms och att jag inte orkar, vilket resulterar i att jag skiter i det helt enkelt. Idrotten är seg, och alla ämnen just nu verkar vara inne i någon sorts konstig svacka som gör att nästan ALLA ämnen är så sövande tråkiga. Matten just nu är det bästa teoretiska ämnet. Det finns liksom inga långa teoretiska utläggningar som innebär att läraren står längst fram i klassrummet och föreläser om hur du ska bära en låda, utan du GÖR något. Jag kräver lite aktivitet. Min inlärningsförmåga behöver ta en paus och hjärnan behöver arbeta lite. 

AKTIVITET!

En lila lamp-bild. I am amazed

Jag har någon sorts inre panik. Det är sjukt drygt. Hjälp MIG! GAAAAAAAAH!!!!! Jag vet inte vad det är med mig -.-' Jag skyller på mens. Jag skyller allt på mensen. Fy fan. Jag kanske har någon hemsk psykisk sjukdom som gör att jag inom kort kommer att bli helt galen. Så om jag blir helt galen vet ni vart det började, och då kan skriva in min sorgliga historia till en sån där damtidning. Eller skicka in en fråga till "sierskan" i VeckyRevyn om vad som kommer att hända med mig i framtiden. Eller så kan ni helt enkelt lämna mig hemma om jag blir helt galen. Lämna en påse chips så klarar jag mig. Jag kommer ligga på min säng, skriva galna tankar, komponera musik med halva sekund intervall, kallduscha med kläderna på och till sist kommer jag antingen att bli normal igen, eller förgås utav min egen galenhet. Hela huset kommer att vara täckt i groteska målningar som ingen förstår förutom jag.

Jag känner mig så rastlös att varenda kroppsdel, går av sig själva, åt olika riktningar. Sen tar dessa förbannade drömmar aldrig slut. Inga mardrömmar eller så. Bara konstiga drömmar. Ingen sömn.

Jag känner att jag egentligen bara sjuk-yrar just nu. Jag kommer inte förstå någonting utav det jag har skrivit när jag tittar tillbaka. Eller så kanske anledningen är helt uppenbar för mig då. Jag kommer se tillbaka och tänka "Ja! Det var ju för att jag mådde sådär".

Nej fy fan. Det är något fel på mig. Jag säger godnatt nu och drar mig tillbaka till min sjuka drömvärld.

Just nu söker jag sommarjobb, vilket jag har upptäckt inte är det lättaste som finns. Jag har sökt överallt, och nu återstår bara att söka på alla de ställen som inte hade skrivit email-adresser. Jag ska alltså gå runt överallt i hela Hedemora och fråga om de vill ha sommarjobbare, vilket de flesta inte vill. Jobbigt läge. Har jag något val? Nej. Hur är det meningen att vi stackars ungdomar ska kunna koncentrera oss på skolarbetet, när vi största delen utav tiden går runt och oroar oss för att få sommarjobb och pengar. Många vill ha extrajobb, men det finns ingen tid för sådant. Det känns lite jobbigt att gå omkring och stressa upp sig över pengar och inkomst när man knappt har växt upp än, men jag antar att det är så samhället vill att vi ska fungera. Jag har gått över från uppenbar kritik till sarkasm känner jag.

Nu är det i alla fall dags för mig att käka köttet (som Lennart kokade), pommes frittes (som jag skulle ha lagat, men inte hann med så mamma gjorde det) och såsen (se föregående parentes).

Med detta helt osammanhängande inlägg så tänker jag nu avsluta min datordag och sakta, men säkert börja skriva ett reportage om "min dag i mat".

Man säger att en bild säger mer än tusen ord.

Men vad säger då denna? ;)

Jag och mamma har nu ställt upp den avancerade anordningen som skall användas till att tömma ur allt vatten ur min vattensäng. Vi hoppas på att den fungerar, eftersom vi har misslyckats flera gånger! Jag hade tänkt möblera om och nu är det dags att ta förväl utav min älskade vattensäng. Den är helt enkelt för stor och för tung och för klumpig. *gråter en tår* Jag kommer sakna den djupt, och jag hoppas att den inte blir för ledsen nu när jag inte kan ha den längre. Den kommer att köras på tippen! *gråter* Min älskade vattensäng har varit med mig länge nu, och jag fick den efter att jag önskat mig en vattensäng i flera år. Jag fick den i födelsedagspresent och den har bara börjat läcka en gång.

Hej då käre vän! Jag hoppas du får det bra i vattensängshimlen, skaffar dig en vattensängskille och får många små söta vattensängsbarn. Sen kanske du ska skaffa dig en vattensängshund också. 
Hej då!

*gråter* Anordningen som skall döda min säng

Av den anledningen tänkte jag undvika att skriva så mycket idag. Jag är lite trött tror jag.

Arl lektion.

"Vackra" Hedemora

Allt mer syns det i dagens samhälle hur ungdomar mår allt sämre. Folk tar självmord, folk tar droger, folk slår varandra och folk vandaliserar. Betygen blir allt sämre och sämre och många får inte godkänt i alla ämnen. De som bestämmer tänkte till och kom på en idé:

"Ja! Vi sätter in en lag som säger att de som skolkar ska bli hämtade med polisbil!"

Grattis. Nu blev ju betygen bättre. Folk jobbar säkert något enormt mycket bättre nu när de vet att de måste åka polisbil till skolan annars. Oh, btw, var det inte någon som sa att polisen hade för få resurser när det väl gäller? Vilket beslut kan inte vara bättre än att de ska använda polisens resurser till att hämta snorungar till skolan. Varför? Jo det är lag om att barn och ungdomar måste vara i skolan, alltså ett fall för polisen. Förstår om detta är bra när det gäller barn som blir tvingade att vara hemma och behandlas illa utav sina föräldrar, men dock tror jag inte så oftast är fallet. 

Vi ungdomar är inga superhjältar, vi vill lyckas i framtiden, men övermänskliga har vi ännu inte blivit även om vi ligger en generation fram från alla vuxna. Vi bör då inte heller behandlas som sådana på något sett. Allt fler ungdomar mår dåligt och går in i väggen redan innan de fyllt 18 år. Föräldrar och barn/ungdomar klandras för att de inte klarar av de krav som ställs. Våra kunskaper i matte blir sämre och sämre, då säger de som bestämmer att vi måste lägga in mer matte i skolan. They just don't get it, do they?
Det ungdomar nu förtiden behöver är inte mer tyngd på sina axlar, utan att må bättre, och det sker inte genom att läsa mer matte. Att folk tar livet av sig kan förhindras, inte bara från föräldrarnas sida utav även från samhällets sida. Jag tror inte att alla förstår vilken press det ställs på ungdomar nu för tiden. Det är inte bara skolan, utan också aktiviteter utanför skolan, utseende, att få sommarjobb och vänner. Hormoner hoppar vilt omkring i kroppen, vilket inte direkt förbättrar situationen. De saker som vi tycker är roliga tar energi också, all teknologi, alla krav. Dessutom ställer skolan även krav utanför skolan. Jag går i skolan från 08.45 på morgonen till 16.00 på eftermiddagen varje dag. Jag har aktiviteter efter skolan tre av de fem dagar jag går i skolan, varav fredag är en utav dem. Min andra "lediga dag" spenderar jag oftast med att sitta hemma och plugga. Jag är inget sorgligt barn på något sätt, men jag känner mig stressad och det finns många som mår sämre än mig. Jag tycker inte att man ska behöva prioritera ned ämnen och aktiviteter på grund av stress, innan man har fyllt 18 år. Det är min åsikt.

Min mamma berättade precis att enligt kursplanen ska barnen lära sig att arbeta självständigt, och hitta egen fakta. När då? I högstadiet kanske? Nej. I lågstadiet. 

Snälla vuxna, som har växt ifrån den här tiden. Vi orkar inte mer! Som det är nu överlever vi, men blir det mer så orkar vi inte. Vi hinner inte leva. Jag lovar, ett samhälle med folk som mår bra, är bättre än ett samhälle med nedbrutna trasiga vrak.

Jag har hittat ett nytt band. Ett bra band som jag gillar och därför tänkte ta med nu på bloggen. Spotify är en mycket bra uppfinning, och jag älskar att man kan hitta nya band och låtar som man gillar med hjälp utav det. Jag har hittat ett till band för ett tag sen också, när jag och Karin laddade inför kryssningen.

Polar Bear Club spelar rock, men jag fastnade som mest för dem på grund utav namnet faktiskt. De spelar lite "vanlig" rock, men det finns ändå en personlig touch, som gör det behagligt och inte så tråkigt att lyssna på dem. Jag kan inte säga att de är så bra att jag ramlade ner från min datastol, men de är trevliga att lyssna på och jag rekommenderar dem starkt. Har ännu inte lyssnat på dem så mycket att jag kan säga vilken låt jag tycker är bäst, men jag gillar låten "parked in the parkinglot of your heart". Om det är någon som jag tycker är mindre bra, så är det "Most miserable like".

Modest Mouse är bandet som jag och Karin hittade på medan vi egentligen skulle sova kvällen innan vi åkte på kryssning. Vi satt och bläddrade omkring mellan olika band med hjälp utav "om du gillar det här bandet kanske du gillar..." funktionen. Otroligt bra grej. 
Modest Mouse är ett band som spelar lite roligare rock. Eller konstig, kanske man kan uttrycka sig som. Jag tycker i alla fall att deras musik är väldigt underhållande att lyssna på. Den är speciell, och när man lyssnar på den är det som om allt det som de flesta andra band inte gör, gör dem. Till exempel låten "Fly trapped in a jar" som låter ungefär som... ja. Jag låter titeln tala för sig själv i det här fallet.
Jag gillar deras låt "I came as a rat" och jag har ännu inte hittat någon låt som jag tycker är direkt dålig.

Idag är jag glad och pigg! Jag känner mig otroligt pigg faktiskt. En mycket välkommen förändring efter en hel vecka av gnäll och stånk. Var i skolan idag och hade mycket roligt. Först så sjöng vi på låten med konstig takt och sedan så kollade vi på estet 3:ornas musikal. Den handlade om några tjejer som sexstrejkade för att att få sina killar att sluta vara ute och slåss på kvällarna. Den var bra och rolig, men jag tyckte att den borde ha haft ett klimax. Liksom en topp och sen vänder det och blir bra igen.

Nu har jag precis lagat mat och min kolpudding står i ugnen och min potatis står och kokar på spisen, precis som det ska vara. Är så fruktansvärt glad att jag är så här pigg och jag hoppas verkligen att det håller i sig! Jag är så trött på att vara den sega och gnälliga... 

Förresten. Karin, du gjorde ett bra jobb idag och lycka till med de andra föreställningarna! :D

Azzi pazzi är nybadad och ligger och solar på mitt härliga Öland

Jag går ju runt och säger att jag vill jobba och tjäna pengar hela tiden, så nu har jag det. Eller nästan! Jag har städat våran ÄCKLIGA tvättstuga i 2 timmar och 3 minuter exakt. Jag fick 150 kr för det. Var skönt att äntligen göra något, istället för att gå här hemma hela dagarna och få nervösa sammanbrott som jag har spenderat min tid med nu de senaste dagarna när jag har varit hemma och varit sjuk.

Om jag skriver konstigt så är det för att jag för att jag skriver snabbt nu när jag har setat hemma och slöat vid datorn i flera dagar, så jag liksom hoppar över vissa ord och då och då. Dessutom är min hjärna fortfarande helt kokkobello så den fungerar inte riktigt som den ska, men nu gör den i alla fall något. Den fungerar lite grann.

Jag skulle lätt skippa skolan ett tag och arbeta lite istället. Skulle vara rätt skönt att göra något mer praktiskt, eftersom jag inte verkar fungera så bra i teoretiska sammanhang för tillfället. Det är väl bara att kämpa på med skolan antar jag. Trots att jag är så less på den att jag kan spy. Den förstör för mitt stackars huvud, som faller sönder i småbitar.

Jag vet var min postlåda bor...