Zero Miles

Detta är en tid av förrvirring. Jag är helt borta. Det är så mycket jag ska göra, och dessutom tror jag att jag börjar få feber! Har absolut inte tid att vara sjuk. Fryser om hela kroppen och bara för att jävlas så har min ena fot somnat. Nu är jag helt säker på att alla tänker lite sådär sarkastiskt: "(naawh... stackars henne, hennes fot sover......)".

Jag är väldigt förvirrad just nu bara. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med någonting. Jag borde plugga, vilket jag har gjort, jag borde dessutom göra något värt. Det slutar alltid med att jag gör någonting som är helt ovärt. Till exempel så händer det ganska ofta att jag, och mitt odiciplinerade huvud, hamnar här, för att skriva något skumt inlägg, eller framför facebook, för att dela med mig av min otroliga trötthet, eller helt enkelt bara för att mata mina fiskar.
Jag är förvirrad för vad jag känner, och jag vet inte vad jag borde göra. Min hjärna talar emot mina känslor och resten av mig bara fryser. Jag är känner mig som ett kylskåp med en massa såna där magnet-ord på sig. Fast det är ingen som har brytt sig om att pussla ihop mina ord till några meningar. Alla orden bara finns och sitter huller om buller utan att bilda någon sorts logik.

Just nu vill jag bara sova och vakna upp efter allting. det känns som om jag måste uträtta mirakel hela tiden, fast jag egentligen kanske bara har några småsaker att göra.
Det känns just nu som om det bästa jag kan göra är helt enkelt att ta mig i nackskinnet och kasta ut mig i snön, och sedan piska mig själv till att göra något. Jag vet mycket väl att det kommer att kännas bättre då, men det är inte så lätt. Det är fan inte lätt.

Upptäckte att man kunde se lite sådär otäckt ond ut om man tog kort uppifrån. Awsome.