Svenskaprov
Har nu studerat flitigt inför Svenska provet. Jag förstår inte hur man ska kunna pressa in såhär mycket saker i skallen på en gång! Jag kan nu i alla fall en hel del, men jag är lite osäker på alla namn.
Den här veckan blir nog rolig, men den blir jobbig. Mycket att göra, mycket att plugga och mycket att sjunga. Det har varit väldigt mycket nu de senaste veckorna men den här veckan är hemsk. För att inte tala om franskaredovisning... Att en mänsklig hjärna över huvud taget skulle kunna ha en möjlighet att plugga och göra så här mycket saker samtidigt är ett mysterium för mig, men tydligen är det väntat av mig att jag ska klara av det, och dessutom ska en del utav det betygsättas!
Jag gillar inte att bli betygsatt. Det räcker att nån säger "ja, det var bra" och sen räcker det. Att någon ska sitta och bedöma det jag gör känns mindre bra.
Idag så tänkte jag på en sak. När någon säger "men... Du behöver väl inte bli arg?", är inte det väldigt konstigt. Det är ju inte som att man bestämmer sig för att man vill vara arg. Det är i alla fall, enligt mig, något man bara blir. Det kan vara mitt fel som blir arg, men det är inte mitt val att bli arg. Fast det beror ju på. Andra än mig kanske har någon monstersjävkontroll. Jag har inte det. När jag är arg, är jag arg och när jag är glad, är jag glad. Det är så jag fungerar. Jag kan försöka att tänka att jag inte är arg, och på utsidan kanske jag inte visar det, men säkert som en galen ko så är jag arg ändå.
Det finns vissa saker man helt enkelt inte vill höra ibland. När man är ledsen vill man inte höra "Jo, jag vet hur det känns, men det är i alla fall inte som när jag..." och när man är arg vill man inte höra "Det är väl onödigt att bli arg". Det känns ju aldrig onödigt att vara arg, medan man är arg.
Den här veckan blir nog rolig, men den blir jobbig. Mycket att göra, mycket att plugga och mycket att sjunga. Det har varit väldigt mycket nu de senaste veckorna men den här veckan är hemsk. För att inte tala om franskaredovisning... Att en mänsklig hjärna över huvud taget skulle kunna ha en möjlighet att plugga och göra så här mycket saker samtidigt är ett mysterium för mig, men tydligen är det väntat av mig att jag ska klara av det, och dessutom ska en del utav det betygsättas!
Jag gillar inte att bli betygsatt. Det räcker att nån säger "ja, det var bra" och sen räcker det. Att någon ska sitta och bedöma det jag gör känns mindre bra.
Idag så tänkte jag på en sak. När någon säger "men... Du behöver väl inte bli arg?", är inte det väldigt konstigt. Det är ju inte som att man bestämmer sig för att man vill vara arg. Det är i alla fall, enligt mig, något man bara blir. Det kan vara mitt fel som blir arg, men det är inte mitt val att bli arg. Fast det beror ju på. Andra än mig kanske har någon monstersjävkontroll. Jag har inte det. När jag är arg, är jag arg och när jag är glad, är jag glad. Det är så jag fungerar. Jag kan försöka att tänka att jag inte är arg, och på utsidan kanske jag inte visar det, men säkert som en galen ko så är jag arg ändå.
Det finns vissa saker man helt enkelt inte vill höra ibland. När man är ledsen vill man inte höra "Jo, jag vet hur det känns, men det är i alla fall inte som när jag..." och när man är arg vill man inte höra "Det är väl onödigt att bli arg". Det känns ju aldrig onödigt att vara arg, medan man är arg.
Kommentarer
Trackback
