Stressen, det svåra i livet. Okej. Gnäll. Jag erkänner.
Idag känner jag mig sådär konstig igen. Sådär urvriden och totalt grå. Man skulle kanske kunna säga att min torkglädje har försvunnit totalt tills jag är ursköljd, tvättad och luktar gott igen. Jag vill göra något roligt. Träffa lite trevliga människor, sjunga, fota, leka osv. Jag VILL inte plugga mer. Jag ORKAR inte plugga mer. Mitt största problem är att jag alltid gör saker till hundra procent, vilket resulterar i att min ork och min fritid = 0, zero, nothing!
Fast jag har ju fritid egentligen. Det känns bara inte så just nu. När jag har mycket saker att göra, blir jag stressad och då blir jag trött. Vilket sedan resulterar i att jag inte gör sakerna jag borde göra, vilket å sin sida resulterar i att jag blir ännu mer stressad. Sedan fortsätter det så i en spiral av stress tills de heliga loven kommer.
Ah! De heliga loven. Snart är det dags! Ännu ett heligt lov! Jullov dessutom. Då får jag träffa trevliga människor och till och ha tillräckligt mycket ork att uppskatta det till 100%. Jag älskar lov.
Därför är det ju på ett sätt bra att jag är så totalt nedtröttad normalt sett, för det gör att jag uppskattar min lediga tid så otroligt mycket mer. Mina lediga stunder och mina trevliga moments när jag umgås med vänner blir som helig tid. Då simmar jag lugnt omkring i min härliga godispåse av gudomlig trivsel.
Jag ser fram emot helgen. Då ska jag åter igen ta klivet in i min lilla häriga godispåse och umgås med mina vänner (som såklart också finns i godispåsen) och åka och köpa julklappar till nära och kära. Att köpa julklappar är nog ett utav det bästa jag vet. Man kan gå omkring och känna sig lite ondskefullt finurlig när man tänker på hur personen kommer att reagera när man har köpt en helt ny potatisskalare i guldfärg på ICA för 50kr, och det sedan visar sig att man har gömt en så mycket mer värd present.
De kommande veckorna kommer att bestå av: Sjunga, köpa julklappar, repa, repa, repa, ha luciakonserter, ha julkonserter, plugga, plugga, plugga, fixa julklappar, slå in julklappar, plugga, planera, argumentera, göra saker som jag har lovat andra (men egentligen inte haft tid till) och sen!
Sen är det lov!
Snälla placera mig inte i ett fack tillsammans med andra djupt pessimistiska personer. Jag är egentligen en trevlig prick, men man kan väl inte vara på topp jämt!
Fast jag har ju fritid egentligen. Det känns bara inte så just nu. När jag har mycket saker att göra, blir jag stressad och då blir jag trött. Vilket sedan resulterar i att jag inte gör sakerna jag borde göra, vilket å sin sida resulterar i att jag blir ännu mer stressad. Sedan fortsätter det så i en spiral av stress tills de heliga loven kommer.
Ah! De heliga loven. Snart är det dags! Ännu ett heligt lov! Jullov dessutom. Då får jag träffa trevliga människor och till och ha tillräckligt mycket ork att uppskatta det till 100%. Jag älskar lov.
Därför är det ju på ett sätt bra att jag är så totalt nedtröttad normalt sett, för det gör att jag uppskattar min lediga tid så otroligt mycket mer. Mina lediga stunder och mina trevliga moments när jag umgås med vänner blir som helig tid. Då simmar jag lugnt omkring i min härliga godispåse av gudomlig trivsel.
Jag ser fram emot helgen. Då ska jag åter igen ta klivet in i min lilla häriga godispåse och umgås med mina vänner (som såklart också finns i godispåsen) och åka och köpa julklappar till nära och kära. Att köpa julklappar är nog ett utav det bästa jag vet. Man kan gå omkring och känna sig lite ondskefullt finurlig när man tänker på hur personen kommer att reagera när man har köpt en helt ny potatisskalare i guldfärg på ICA för 50kr, och det sedan visar sig att man har gömt en så mycket mer värd present.
De kommande veckorna kommer att bestå av: Sjunga, köpa julklappar, repa, repa, repa, ha luciakonserter, ha julkonserter, plugga, plugga, plugga, fixa julklappar, slå in julklappar, plugga, planera, argumentera, göra saker som jag har lovat andra (men egentligen inte haft tid till) och sen!
Sen är det lov!
Snälla placera mig inte i ett fack tillsammans med andra djupt pessimistiska personer. Jag är egentligen en trevlig prick, men man kan väl inte vara på topp jämt!
Den här vackra tunneln går jag igenom till skolan varje morgon
Kommentarer
Trackback
