Zero Miles

Jag avskyr att må så här mest utav alla sätt att må. Förutom vinterkräksjuka, det är värre. Det känns som om jag har gått och irriterat mig över småsaker, men jag blir aldrig arg, vilket resulterar i att jag går och samlar på mig ilska. Nu är det fullt. Det är som om det har blivit en läcka någonstans i vilket fall som helst, så jag hoppas ingen gör mig arg för då spricker allt. Det liksom läcker ut ilska och jag vill bara slå ner någonting. Dock så kan jag inte slå på något, så jag gråter istället. Tårar bara läcker ut ibland, samtidigt som jag känner mig så jävla förbannad.

Det är förjävligt rent ut sagt, och jag hoppas det går över snart. Jag kan inte prata med folk och jag kan inte sitta still, men jag kan inte göra något annat heller så jag passar på att skriva om det. Det är det bloggen är bra för. Jag kan skriva precis vad jag vill för det är min blogg.

Fan vad arg jag är.