Zero Miles

Jag har kommit in i en sån där gnällig period igen. En sån där allt går snett. Jag vill tjäna pengar och göra något värt av mitt liv, men det är inte så enkelt som det verkar. Orkar knappt skriva någonting heller, så jag ska ta mig ett glas vatten, sätta mig i sängen och plugga. Sen är det sova som gäller. Sova och ladda upp batterierna igen. Mina batterier har kort batteritid.

Det är kallt och tyst. Ensamt och tomt. Men framför allt kallt.

Imorgon är det full rulle igen. Två stycken prov och första körrepet. Someone give me strenght, cause right now I need it just as much as everybody else!
En semestervecka ute i skogen, med några nära och kära, inget planerat och bara slappna av så att man nästan sjunker igenom jorden, skulle jag behöva just nu. Tänk dig att bara sjunka ner och känna att man blir helt utvilad. Varmt. 

Jag kanske borde börja meditera. De säger ju att man blir mindre stressad och kan fokusera sitt sinne bättre då. Jag bryr mig inte hur, bara det funkar. Jag är i behov av någonting. En avslappnande kur, eller ett träningsläger, det skiter jag i, bara det hjälper. Håller på att fundera på om jag håller på att bli utbränd. Hur vet man det liksom? Och i vilket fall är jag nog på god väg och i så fall; vad gör man åt saken? Kan man liksom förebygga det på något sätt? Någon sorts stressutsugare kanske? En formatering eller en diskfragmentering kanske skulle sitta fint.

Nu gäller det i alla fall för mig att försöka sluta, men samtidigt inte. Jag måste börja strukturera mitt liv lite mer och äta bättre och börja röra mig mer. Det är allt jag kan komma på just nu. Jag måste börja fokusera. Jag behöver må bra. Riktigt bra. Jag vill må bra. Jag ska må bra.