Franska filmer
Har du någonsin sett en fransk film? Det har jag. Något gemensamt med alla som jag har sett är att de alla börjar jätteflummigt, så att man inte fattar någonting. Man sitter där, ovetande som en urvriden tvättsvamp, och bara väntar på att "det där" ska komma, den där uppenbarelsen som knyter ihop hela filmen, får den att bli bra och ger tittaren en behaglig "aha" upplevelse, som alltid får en att känna sig smart. Problemet är att i franska filmer så kommer den aldrig. Det finns ingen behaglig "aha"-upplevelse att tala om. Den bara finns inte. Filmen visar fragment av saker som man inte förstår, den visar detaljer och fortsättningar på saker som man inte har sett.
Sen är det slut. Finito. Finir.
Jag säger bara "ARRETE"! Jag är alldeles för trög för den här sortens filmer. Jag är van att man bit för bit leds in i filmens handling, att allt eftersom så kommer det tillbakablickar så att man hänger med, man vet mer.
Att känna karaktärerna finns det inte en tillstymmelse av.
Hela filmen är som att se ett kapitel i någons liv, utav att på något sätt ha någonting med saken att göra. Kort sagt: man fattar inte ett skit.
*suck*
Det är väl inte så illa egentligen, men bortskämd som jag är, med att veta precis vad som händer och varför är detta fruktansvärt jobbigt.
*GAAH*
Sen är det slut. Finito. Finir.
Jag säger bara "ARRETE"! Jag är alldeles för trög för den här sortens filmer. Jag är van att man bit för bit leds in i filmens handling, att allt eftersom så kommer det tillbakablickar så att man hänger med, man vet mer.
Att känna karaktärerna finns det inte en tillstymmelse av.
Hela filmen är som att se ett kapitel i någons liv, utav att på något sätt ha någonting med saken att göra. Kort sagt: man fattar inte ett skit.
*suck*
Det är väl inte så illa egentligen, men bortskämd som jag är, med att veta precis vad som händer och varför är detta fruktansvärt jobbigt.
*GAAH*
Kommentarer
Trackback
