Zero Miles

Tack A-K för det! :) Du gör min dag, även om du är så trött att du sjunger att du har krukor att sälja!

Suddigt och blixtigt, men det gör mig ingenting!

Den här låten har lag lyssnat på MÅÅÅÅÅNGA gånger. Nostalgi! <3 Dessutom är det bra!

När vi kollade på gamla och skruvade filmer på konsthistorian, så tyckte jag att karaktären Nosferatu liknade en blå vampyr i Cartoon Network, så jag letade upp den!

Här är Nosferatu!

Det visade sig att de inte var speciellt lika, men vilken nostalgi haha! Det visade sig också att det finns flera avsnitt och de är så charmiga! :D Älskar dem! Kanske därför jag alltid gillat vampyrer!

Mina and the count - Så gulligt!

Adema haha!

Här är själva irritionsmomentet:

Slutet är att huvudpersonen blir kär i ängeln, som berättar att hon är där för att hon vill tacka honom för att hon har hans hjärta som han donerade bort.
I vilket fall som helst så är själva grejen att han kommer dit efter henne. Så alltså har hon levt med hans hjärta innan han dog och sedan dött för att kunna tacka honom innan han kom dit själv.

Makes no sence.

Om han har donerat bort sitt hjärta, hon har fått det och levt och dött, låter det JÄTTEkonstigt att hon ska vara där före honom. Tycker jag.

Bara för att jag är sjuk och bara för att jag inte har bloggat på jättelänge ska jag blogga JÄTTEmycket idag. Jag har i alla fall planerat det. Jag börjar med ämnet som alla (okej nästan inga) pratar om! Melodifestivalen. Jag tänkte att jag skulle börja från början, men så blir det inte, tack vare den enkla anledningen att jag, Karin och Kajsa satt och åt och missade HELA Olas låt. Hemskt, jag vet (not).

1. Ola - Jag kan börja med att det jag hörde utav den var inte bra. På något sätt. Det var dåligt helt enkelt. Jag tycker inte att det låter bra när han sjunger, jag tycker att låten var värdelös och hela allting kändes bara... "va..?" Jag tycker inte om den här sortens låtar, jag har hört det förr och jag har sett det förr. Jag antar att schlager helt enkelt inte är något för mig.

2. Jenny Silver - Vi började titta precis när det hade blivit dags för det här bidraget. Lite udda, men ganska intressant. Jag kan ingenting alls om den här sortens musik, men jag är dock ganska imponerad utav hennes "hand-koreografi". Ingenting jag skulle sitta hemma och lyssna på, men spännande på något vis.

3. Linda Pritchard - Okej. Den här låten känns så fruktansvärt schlager kliché som det bara går. Jag tycker att den låter precis som de flesta låtarna som är med i Eurovision nu förtiden. Jag tycker personligen att den är hemsk. Låten är inte medryckande och kläderna är hemska. Folk säger att denna skulle kunna gå långt i eurovision. Det skiter jag i. Jag vill inte vinna med den här låten.

4. Pain of Salvation - Jag tror att det är i den här ordningen. Jag kommer inte riktigt ihåg. Helt okej låt. Lugn ballad, men i princip en sångare och ett piano. Intressant, lite tråkigt kanske, ingen refräng, men enligt mig en helt okej låt. Jag tycker den var lite mysig. Skulle vara skönt att ha lite mer utav sånt här i Eurovision.

5. Ander Ekborg - OH SAAAALVAATOOOOOREEEEE! Ja, det var i princip det.

6. Jessica Andersson - Fint. Snyggt hår. Tråkigt låt. Jag tycker att låten var lite "för stark" för Jessicas röst.

7. Frispråkarn - Okej. Detta var mycket intressant. Det kommer in en snubbe, som ser ut att vara ungefär i medelåldern, med lite hip-hop-ig stil som rappar att han är en mansgris. Bakom honom går det några tjejer som kråmar sig lite sexigt och sjunger "Siiingeeel" lite entoningt och snett mellan refräng-raderna. Jag har ingenting mer att säga, förutom att tjejernas "Siiingeeel" var det enda som satte sig på hjärnan efteråt.

8. Salem al Fakir - Helt klart den bästa låten. Refrängen sätter sig helt okej, den låter bra och Salem sitter och spelar sitt piano och ser musikalisk ut. För första gången höll jag med resten utav Sverige i melodifestivalsammanhang.

Foto: Karolina Jonason/SVT (från SVT.se)

Programledarna gillar jag inte heller. Det var smart tänkt att ha flera stycken, men jag gillar ingen av dem. Måns var bäst, men ingen var bra. Jag har aldrig riktigt förstått mig på hon den blonda lockiga. De var nästan lite pinsamma.

Ett band som passar mig perfekt just idag. De spelar lite allt möjligt, och det är precis som jag känner mig idag. Lite halvt möjlig.

Oh please. This sucks.