Zero Miles

Virrhöna. Vad betyder det egentligen? Är det en allmänt virrig person, måste det vara en kvinnlig person, eller är det helt enkelt en höna? Skulle då hönan, som gick utan huvud, kallas virrhöna? Eller var de en tupp?
Jag känner mig oftast rätt virrig, men jag tror att jag egentligen inte är så virrig. Klassas jag då som en virrhöna, eftersom jag känner mig som en?
Är en virrig person någon som kanske är allmänt tankspridd, som kanske säger saker utan att tänka först, tar på sig fel sko på fel fot utan att märka det eller tar med sig miniräknaren till franskalektionen? Eller är det kanske någon som inte riktigt förstår sig på sig själv och sina tankar och känslor? Eller kanske både och.
Räknas det som virrigt att skriva så här många frågor i rad, utan att egentligen komma fram till någonting alls?
Det kan hända. Om jag läste detta skulle jag nog tänke, lite nonchalant sådär, att personen som skrev detta har för mycket fritid. Samtidigt skulle jag nog bli ganska fasinerad och sitta och komma på egna idéer och tankar om just virrighet. Troligen skulle jag skriva ett inlägg, som såg ungefär såhär, om saken.

Jag antar att man kanske inte riktigt kan definiera detta, men man kan i alla fall diskutera saken och försöka komma fran till vad en "virrhöna" faktiskt är för något. Jag misstänker starkt att uttrycket faktiskt inte har speciellt mycket med hönar att göra, förutom själva metaforen att väldigt virriga personer är som hönor, som bekant, inte har så stort intellekt. Då borde ju jag faktiskt förstå vad som menas. Jag älskar ju metaforer.
Jag tror kanske att denna metaforen är lite för logisk för mig. När det blir så här uppenbart, så tänker jag automatiskt för mycket, för brett, för ologiskt och för mycket "om". Jag tänker väldigt ofta "om".
Vad skulle hända OM jag blev överkörd av en motorcykel? Vad skulle hända OM jag slutade äta chips? Hur skulle jag se ut OM jag vägde lika mycket som eiffeltornet? Skulle jag vara väldigt stor och normalviktig, eller bara vara äckligt fet?

Det här är såna typiska saker som jag kan komma och tänka på utan, nån till synes, anledning. "Till synes"-uttrycket i föregående mening skulle alltså indikera att jag egentligen har en anledning att tänka så här, och att det bara inte syns. Det var väldigt dumt av mig att skriva så egentligen, eftersom jag varken har bevis eller exempel på några anledningar att tänka på såna här saker. Jag kan inte direkt komma på några anledningar så här i efterhand heller för den delen.

Om man delade upp virrhöna i olika kategorier. Till exempel 1. Tankspridd virrhöna, som egentligen är väldigt smart. 2. Allmänt dum människa, som aldrig tänker. 3. En människa som verkar smart, men som egentligen är väldigt borta.
Undrar vart jag skulle hamna. Troligen i kategori 3. Jag har troligen missat några kategorier. Eller tagit med en för mycket. Det kanske borde finnas en kategori för dem som helt enkelt tänker för mycket. Jag skulle lätt passa in i den kategorin. Att tänka är klart överskattat. För det första är det helt onödigt, om man lever som jag. Det enda som händer är att man kommer att tänka på såna här konstiga saker, som ingen annan jävel orkar bry sig om. Dessutom är det jobbigt. Jag tror att det går mycket mer energi än man kan tro till att tänka! Träningsverk i hjärnan. Jobbiga grejer. Hjärnan måste ju inte bara jobba med att tänka, utan också med att göra så att resten av kroppen fungerar utav sig själv. Tänk vad jobbigt det skulle om vi var tvungen att sköta allt det "manuellt" så att säga. Jobbigt läge. Tänk om man skulle råka glömma öppna hjärtklaffarna, eller om man skulle glömma smälta maten efter man hade ätit. Då hade ju kroppen inte heller kunnat reagera själv, med alla sina försvarsgrejer, så då måste man först fatta, blixtsnabbt, att man har glömt detta och sedan skicka ut varningssignaler som gör att vi kan förstå att vi har missat något. Som sagt. Jobbigt läge.

Så här vintrigt mysigt var det påvägen tll skolan igår. Snälla stoppa plusgraderna!