Zero Miles

Jag längtar efter någonting som jag inte vet vad det är. Eller så inbillar jag mig att jag längtar efter någonting fast jag inte gör det. Misstänker starkt att det har att göra med min nostalgitripp in i mina gamla låtars värld. Hela min livshistoria och de flesta av mina minnen från mellanstadiet till nu finns i den musiken. Helt galet.
Satt nästan här och grinade igår av nostalgirördhet.

Det är underligt vad musik kan göra. Jag har ljud och luktminne och de flesta låtar jag hört och många lukter väcker starka flashbacks hos mig och ger mig nostalgikänslor och deja vu-känslor. Är det normalt? Är jag konstig? Svaret är troligtvis... ja. Jag är ganska konstig. Lukter från främmande platser som jag känner igen kan nästan få mig att gråta, om jag är på det humöret. Hur normalt är det liksom? 
Nu är jag visserligen PMSig och jävlig, men det är i alla fall lite mer normalt! PMS är ett vanligt tillstånd som verkar drabba de flesta på något sätt, oavsett om det är medvetet eller inte. Det är ett mycket äckligt tillstånd som innebär humörsvängningar, matthet, magvärk och huvudvärk. Med andra ord precis samma symptom som sockerberoende ger, vilket jag läste i en tidning här om dagen. Om man är sockerberoende får man de allra flesta symptomen som är små, men samtidigt innebär att man inte mår bra, alltså precis lika som PMS. Tänk vad jobbigt att vara både sockerberoende OCH ha pms. Vilket totalt helvete. Snacka om att tappa livsgnistan!

Just nu vill jag bara dansa eller boxas. Röra mig i takt utan att behöva tänka så mycket och bara få ur alla konstiga nostalgi- och pms-känslor som snurrar runt i kroppen.

Nostalgi <3 och </3 (jag ÄLSKAR hjärt smileysar. Tyvärr använder jag dem alldeles för o-ofta)