Hund

Jag ska få bli fodervärd åt en liten hundvalp som heter Born with luck (kallas Bonnie). Det var den enda utav Mange och Petras hundvalpar som överlevde. Det är en liten underbart söt Cane Corso. 

Lycka!

Detta är defenitivt mitt kortaste inlägg hittils.

Getting better!

På senaste tiden har det varit mycket sjukdom för min del och mycket trötthet, men nu får det vara slut med det. Sofia sa till mig att jag slösar för mycket energi på att värma upp kroppen, alltså blir jag trött. Nu ska jag fokusera på att alltid ha mycket kläder på mig, och verkligen känna efter om jag blir kall. Jag tror att det stämmer, men oavsett om det är bara psykiskt eller om det verkligen stämmer så känner jag att det vänder nu. Det känns som om jag kan ta tag i någonting som får mig att må bättre. Jag vill verkligen, verkligen bli bättre och det tänker jag bli. 

Imorgon är det i alla fall dags att shoppa. Jag ska åka till Borlänge med Kajjs och ser grymt mycket fram emot det! Blir en hel del långärmade tröjor till min nya okyliga livsstil! På fredag bär det av till Jönköping och hälsa på Moa som jag inte har sett på år och dar! Ser så mycket fram emot det också. Och min lön. 


Sämsta reklamen ever!

Måste få det här ur mig. Det finns reklamer och så finns del dåliga reklamer. Det bara råkar vara så att en utav de dåliga råkar vara "undvik röda prickar"-reklamen, medan Comhem's Judith- och Judith-reklamen är helt awesome. 

En utav de allra sämsta som går på tv, vilket jag vet eftersom jag har varit sjuk och blivit tvingad att titta på tv näst intill 24/7 och eftersom jag bestämmer vad alla ska tycka, måste ju vara Haribo-reklamen. 
För er som inte sett den är det en regning dag, och de, enligt mig relativt halvdåliga, skådisarna står och ser lite ledsna ut. Men icke att förglömmas... Då kommer partymusiken, och fram studsar den glada Haribobussen som kommer med solsken till alla (hon kommer med solsken till miiiiiig!! Jag har väntat osv.....). Håret torkar och de tittar glatt på varandra innan de stiger på den glada Haribobussen, hälsas välkomna av den glada Haribobjörnen och så får de en godispåse och då blir de JÄTTAglada. De går bakåt för att sätta sig och alla har värsta barnkalaset med balonger och solsken och glada miner!

Jag vill också passa på att påpeka att hela reklamen ser ganska B ut... Sen försöker jag inte påstå att jag kan göra en bättre reklam på något sett, men jag har sett bättre reklamer i mitt liv, så det måste ju gå?


Bild tagen från google... surprise surprise.


På tal om ingenting har jag upptäckt att det är jätteroligt att sminka sig! Dock tycker jag inte om att vara sminkad, men det är en helt annan sak!


Klurig fax

Nu tänker jag göra en klurig grej hehe... TVÅ inlägg på samma gång tänker jag göra. Då ser det ut som om jag har bloggat JÄTTEmycket, men det har jag ju inte förstås!

Först kommer en bild på en utav de mysigaste hundar jag någonsin träffat. Alla vet ju att Azzi är min pälskling, men till personligheten är hon inte speciellt mysig, men den här hunden är helt underbar. Det är Manges hund och hon heter Roxy. Hon är eventuellt döv, eller så spelar hon döv för att slippa höra, men det verkar som om hon hör dåligt. När hon vill ha uppmärksamhet trycker hon sin nos mot en, som om hon pussas, och det är jättemysigt! Idag när jag somnade i soffan vaknade jag av hennes nos i ansiktet till exempel. Tur att hon är så mysig, annars hade jag nog blivit irriterad.




Appelpie!

Jag och Louise har bakat äppelpaj. En jävla massa äppelpaj faktiskt. Eller nej. Bara tre stycken. Så det beror ju helt och hållet på hur man ser på saken. Sjukt god blev den i alla fall (och det är sant, för jag tyckte om den, och jag brukar inte tycka om äppelpaj).

Färska äpplen ifrån trädgården som man bara pluppar ned i en pajform. Vilken som helst. Men det SER bättre ut om det är en snygg form. 
Sedan tar man ca. 50g margarin, 1/2 dl socker och 1 1/2 dl mjöl och pluppar ihop i en liten bunke på sidan om. Man liksom kramar ihop det så att det blir en klump som inte håller ihop alls. Ingen klump alls helt enkelt utan bara smul. Äkta smul ska det vara!
Nu när man har de två viktigaste sakerna, alltså äpplen och smul, så tar man kanel och socker och så kanelar och sockrar man på äpplena tills de ser kanel- och sockrade ut. 
Här kommer det absolut svåraste momentet. Att liksom snyggt och smidigt sprida ut smulet jämt över äpplena utan att smula på sidorna. Alternativt accepterar man att det smular på sidorna och så strösslar man liksom bara över det. Sedan sprinklar man på lite mer socker och kanel på toppen och så in i ugnen på 200 grader i ca... 15 min? Den ska vara fin, gräddad och gyllene i alla fall!

För övrigt tänker jag nu äta mina fantastiskt goda och hemlagade köttbullar!


Lyssnar på: Liztomania - Phoenix

 


RSS 2.0