Zero Miles

Idag har varit en underbar dag, tills jag fick ont i magen. Det var helt sjukt. Det gjortde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det slutade med att jag bara låg och skrek och Viktor fick försöka hjälpa mig så gott han kunde. Det kändes som om det aldrig skulle gå över. 
Jag har alltid undrat varför jag får såna här konstiga saker. Det var samma sorts magont som jag tidigare har åkt in på lasarettet för, men de har aldrig hittat något.
Dock var det länge sen jag hade så här ont tidigare, kanske hade jag ondare nu än jag någonsin haft i såna här anfall tidigare.

Troligtvis är det en salig blandning som har fått min redan ömtåliga mage att kollapsa. Visserligen gör den det lite då och då, mest tråligt på grund utav stress, men detta var helt sjukt.
Jag har länge slarvat med laktostabletterna så det var nog en utav anledningarna, en annan var nog att Viktor smittade mig med en förkylning som satte sig i min mage, vilket gör den ännu känsligare mot laktos.
Dessutom har jag stressat lite på sista tiden, vilket min mage genast säger till om.

Nu ska jag i alla fall försöka ta tag i det här så att jag slipper det. Om jag kan undvika det så vill jag gärna inte ha så här ont igen. Jag får se till att inte stressa, att ta mina laktortabletter och så hade jag tänkt försöka dricka ett glas proviva varje dag. Jag vet inte om det är meningen att magen ska kappsejsa vid 19 års ålder, men eftersom det har hänt antar jag att det bara är att göra så gott man kan för att undvika det.