Zero Miles

Imorse så vaknade jag den vanliga tiden, med den lilla egenheten att jag hade drömt att jag nästan vaknade innan. Jag drömde att jag hade svårt att sova så jag bestämde mig för att slå igång en film. Jag valde PowerpuffPinglorna (hjälp!). Jag råkade hamna i filmen och räddade dem från att drunkna i någon grön gegga med hjälp utav en brustablett. Det roliga var att jag såg inte filmen på min tv som jag har i rummet, utan jag såg den på en sån där tv som man har i skolan som står i en rullande hylla. Jag vaknade plötsligt utav att värmeelementet slog av och på hela tiden. Det var så grymt irriterande. Jag försökte vakna för att kunna slå av den, men det gick inte. Huvudet snurrade och jag såg allting suddigt. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna, och i det tillståndet vacklade jag upp för att upptäcka att sladden inte är i. Då säger elementfanskapet "nej sluta, jag sover". Sen kommer jag på "ja, juste, mamma sa ju att det här elementet säger så åt sig själv att slå av sig". Efter denna snilleblixt vaknar jag (på riktigt).

Inte nog med detta. När jag vaknar så känner jag att det rinner i mitt ena öra. Det är kört, tänkte jag, nu smälter hjärnan och rinner ur.

 

Jag är jättepeppad på att sy kläder. Jag vill sy en sommarklänning och två kjolar. Dock så lever jag med det lilla problemet att jag inte är så bra på att sy. Nu vet jag att några kommer att säga "men det är du väl! Du sydde ju din egen balklänning" och då kommer jag att säga "ja, men då hade jag ju jättemycket hjälp utav min gamla syslöjdslärare..." och då kommer nån att säga "men ändå!" och då kommer jag att helt lämna det ämnet i min hjärna. 

Jag har i alla fall en idé om hur det ska gå till i huvudet, problemet blir väl när man ska få det att ske i verkligheten. När jag tänker det i min hjärna så verkar allt så lätt. Jag behöver ju bara göra det, det och det så har jag fått slutresultatet jag vill ha. I min hjärna är jag en mästare. I verkligheten är jag en fumlig människa med (för) stora ambitioner. Dessutom såg jag precis filmen "Coco Chanel" på 7:an (som jag för övrigt aldrig har tittat på förut) och det gjorde mig ju inte alls mindre sugen på att sy. Ärligt. Även om hon råkade vara grymt duktig, men som sagt, i min fantasi är jag väldigt bra på att sy. Allting fungerar. Jag kan tänka mig varenda steg i hur jag skapar lösningar för att få allt att se ut som jag vill. Det märks att jag inte har gått någon sykurs.

Det är så uppenbart när jag läser igenom mitt eget inlägg att jag inte kan någonting om det här. Det gör mig egentligen ingenting. Jag är ju trots allt bra på att sy (i min hjärna), så den tar helt enkelt inte in den uppenbara sanningen. Att jag helt enkelt inte är så bra på att sy. Den riktigt optimistiska sidan av mig styr just nu, och den säger "Ge inte upp! Man måste ju prova för att lära sig. Du kan ju inte veta att det inte fungerar förrän du provat. Slutresultatet kanske bli precis som du tänkt dig!". Den pessimistiska sidan är förtryckt och mumlar oförståerligt, men jag tror att det är den sidan av min hjärna som sitter och skriver att jag inte kan sy just nu. Taskigt va?

Till alla som nu tror att jag är något sorts skitzofrent mongo, vill jag säga att jag inte är det, men efter att ha läst igenom mitt eget inlägg för 5:te gången börjar jag att tvivla. Jag vill tillägga att det är troligtvis pessimisten som skrev det där. Jag är inte alls ett skitzofrent mongo. Jag kan sy.

 

Alla hjärtans dag är imorgon, och jag tänkte, i min ensamhet, fira den en dag för tidigt genom att lägga upp min Alla Hjärtans Dag-bild som jag har gjort.

 

Jag försöker och försöker plugga in dessa förbannade ord. Peculiarities. Det tog ca. 7ggr innan jag kunde stava till det ordet, och jag har säkert stavat det fel! Jag skyller på att jag är trött och sjuk. Ska i alla fall till skolan imorgon. Jag har övat på min basläxa så gott jag kan, jag har ont i huvudet och ska ta mig i säng. 

Jag förstår mig inte på det här jävla skolsystemet. Ena veckan är det tomt som i mitt huvud just nu i kalendern, och andra veckor är det fullt ös hela veckorna. GE MIG PLANERING SNÄLLA! Jag har precis insett att jag har pms och att jag inte orkar, vilket resulterar i att jag skiter i det helt enkelt. Idrotten är seg, och alla ämnen just nu verkar vara inne i någon sorts konstig svacka som gör att nästan ALLA ämnen är så sövande tråkiga. Matten just nu är det bästa teoretiska ämnet. Det finns liksom inga långa teoretiska utläggningar som innebär att läraren står längst fram i klassrummet och föreläser om hur du ska bära en låda, utan du GÖR något. Jag kräver lite aktivitet. Min inlärningsförmåga behöver ta en paus och hjärnan behöver arbeta lite. 

AKTIVITET!

 

En lila lamp-bild. I am amazed

Jag har någon sorts inre panik. Det är sjukt drygt. Hjälp MIG! GAAAAAAAAH!!!!! Jag vet inte vad det är med mig -.-' Jag skyller på mens. Jag skyller allt på mensen. Fy fan. Jag kanske har någon hemsk psykisk sjukdom som gör att jag inom kort kommer att bli helt galen. Så om jag blir helt galen vet ni vart det började, och då kan skriva in min sorgliga historia till en sån där damtidning. Eller skicka in en fråga till "sierskan" i VeckyRevyn om vad som kommer att hända med mig i framtiden. Eller så kan ni helt enkelt lämna mig hemma om jag blir helt galen. Lämna en påse chips så klarar jag mig. Jag kommer ligga på min säng, skriva galna tankar, komponera musik med halva sekund intervall, kallduscha med kläderna på och till sist kommer jag antingen att bli normal igen, eller förgås utav min egen galenhet. Hela huset kommer att vara täckt i groteska målningar som ingen förstår förutom jag.

Jag känner mig så rastlös att varenda kroppsdel, går av sig själva, åt olika riktningar. Sen tar dessa förbannade drömmar aldrig slut. Inga mardrömmar eller så. Bara konstiga drömmar. Ingen sömn.

Jag känner att jag egentligen bara sjuk-yrar just nu. Jag kommer inte förstå någonting utav det jag har skrivit när jag tittar tillbaka. Eller så kanske anledningen är helt uppenbar för mig då. Jag kommer se tillbaka och tänka "Ja! Det var ju för att jag mådde sådär".

 

Nej fy fan. Det är något fel på mig. Jag säger godnatt nu och drar mig tillbaka till min sjuka drömvärld.

Några bilder från idag. Känner inte för att skriva så mycket, så jag gör helt enkelt inte det.

Söta Azzi med struten.

Lekte med filter i Photoscape. Ännu ett utav mina fantastiska gratisprogram. De är helt klart underskattade. Jag har samlat på mig OpenOffice, Inkscape, Photoscape och Gimp. De fungerar helt okej och kostar dessutom ingenting alls.

Karin visar sin kärlek till lampan. Vi ser en smått avundsjuk Klara i bakrunden.

Vi övade yoga och Karin försökte sig på mycket. Bland annat "stående hund" (ej bilden). Det gick väl... ehm... kanske bra. ;)

Nu kommer några bilder på Karin och Klara. Blidde inga bilder på mig och Kajjs denna gången. Hon är en sån linslus den där Karin haha!

Klara börjar tröttna på uppmärksamhet

Vi åkte till Runn och hyrde långfärdskridskor med Papps. Det var roligt, men jag tog bara en bild under hela dagen. Jag tog den när vi hade åkt klart dessutom.

Bara för att jag är sjuk och bara för att jag inte har bloggat på jättelänge ska jag blogga JÄTTEmycket idag. Jag har i alla fall planerat det. Jag börjar med ämnet som alla (okej nästan inga) pratar om! Melodifestivalen. Jag tänkte att jag skulle börja från början, men så blir det inte, tack vare den enkla anledningen att jag, Karin och Kajsa satt och åt och missade HELA Olas låt. Hemskt, jag vet (not).

1. Ola - Jag kan börja med att det jag hörde utav den var inte bra. På något sätt. Det var dåligt helt enkelt. Jag tycker inte att det låter bra när han sjunger, jag tycker att låten var värdelös och hela allting kändes bara... "va..?" Jag tycker inte om den här sortens låtar, jag har hört det förr och jag har sett det förr. Jag antar att schlager helt enkelt inte är något för mig.

 

2. Jenny Silver - Vi började titta precis när det hade blivit dags för det här bidraget. Lite udda, men ganska intressant. Jag kan ingenting alls om den här sortens musik, men jag är dock ganska imponerad utav hennes "hand-koreografi". Ingenting jag skulle sitta hemma och lyssna på, men spännande på något vis.

 

3. Linda Pritchard - Okej. Den här låten känns så fruktansvärt schlager kliché som det bara går. Jag tycker att den låter precis som de flesta låtarna som är med i Eurovision nu förtiden. Jag tycker personligen att den är hemsk. Låten är inte medryckande och kläderna är hemska. Folk säger att denna skulle kunna gå långt i eurovision. Det skiter jag i. Jag vill inte vinna med den här låten.

 

4. Pain of Salvation - Jag tror att det är i den här ordningen. Jag kommer inte riktigt ihåg. Helt okej låt. Lugn ballad, men i princip en sångare och ett piano. Intressant, lite tråkigt kanske, ingen refräng, men enligt mig en helt okej låt. Jag tycker den var lite mysig. Skulle vara skönt att ha lite mer utav sånt här i Eurovision.

 

5. Ander Ekborg - OH SAAAALVAATOOOOOREEEEE! Ja, det var i princip det.

 

6. Jessica Andersson - Fint. Snyggt hår. Tråkigt låt. Jag tycker att låten var lite "för stark" för Jessicas röst.

 

7. Frispråkarn - Okej. Detta var mycket intressant. Det kommer in en snubbe, som ser ut att vara ungefär i medelåldern, med lite hip-hop-ig stil som rappar att han är en mansgris. Bakom honom går det några tjejer som kråmar sig lite sexigt och sjunger "Siiingeeel" lite entoningt och snett mellan refräng-raderna. Jag har ingenting mer att säga, förutom att tjejernas "Siiingeeel" var det enda som satte sig på hjärnan efteråt.

 

8. Salem al Fakir - Helt klart den bästa låten. Refrängen sätter sig helt okej, den låter bra och Salem sitter och spelar sitt piano och ser musikalisk ut. För första gången höll jag med resten utav Sverige i melodifestivalsammanhang.

Foto: Karolina Jonason/SVT (från SVT.se)

 

Programledarna gillar jag inte heller. Det var smart tänkt att ha flera stycken, men jag gillar ingen av dem. Måns var bäst, men ingen var bra. Jag har aldrig riktigt förstått mig på hon den blonda lockiga. De var nästan lite pinsamma.

 

Idag är jag trött. Jag vet inte varför, men jag tror att det har något att göra med att jag drömmer så jävla mycket. Det är helt sjukt. Den här morgonen drömde jag 5 gånger att jag vaknade och att klockan ringde, samtidigt var det utblandat med en massa andra sjuka grejer. Jag kommer ihåg att jag satte mig upp i sängen minst 5 gånger innan jag faktiskt gjorde det på riktigt. Dock tror jag att jag har sovit djupare i natt en jag gjort på evigheter. Jag drömde trots allt bara på morgonen, och för en gångs skull så vaknade jag helt utav tidsuppfattning. Annars brukar jag ha stenkoll på den, men den här natten vaknade jag halv 7 första gången och trodde klockan var 4 på natten.

Idag är en seeeeg eftermiddag. Naturkunskap, engelska och svenska. Segt. Sedan blir det en timmas hål tack vare att vi inte har idrott. Jag har försökt så gott jag kan med att komma på någon egen träning att göra, men det verkar vara helt omöjligt. Dessutom har jag ingen erfarenhet eller kunskap om träning så jag kan inte fejka heller. Jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg att hämta ut mitt linne på singer också. Jag har ju beställt träningkläder och skor, men än så länge har bara byxorna och sport-bh:n kommit. Byxorna är för övrigt helt underbara. De är någon sorts haremsbyxor som sitter ganska löst, utan att ramla av.

Jag försökte att inte klaga så mycket i det här inlägget, men det sket sig visst. Nu ska jag i alla fall försöka vara lite positiv och se frammåt. Jag har ju i alla fall fixat alla fotouppgifter så det ska bli kul att lämna in. Att lämna in uppgifter i fotot är alltid kul, till skillnad från vissa andra ämnen. Att få konstruktiv kritik i foto är på något vis mycket enklare än att få annan kritik. Det är lite mer konkret. Eller så kanske jag bara finner det enklare.

Tjopptjohoj. Kanske ska sätta mig på en stol och försöka sova en halvtimma innan min baslektion börjar.

Jag har setat hela dagen sedan jag kom hem med fotouppgifter. Ljus/mörker bilder, vinterbilder och ett reportage om vad jag äter på en dag. Nu är det i alla fall klart.

 

Just nu söker jag sommarjobb, vilket jag har upptäckt inte är det lättaste som finns. Jag har sökt överallt, och nu återstår bara att söka på alla de ställen som inte hade skrivit email-adresser. Jag ska alltså gå runt överallt i hela Hedemora och fråga om de vill ha sommarjobbare, vilket de flesta inte vill. Jobbigt läge. Har jag något val? Nej. Hur är det meningen att vi stackars ungdomar ska kunna koncentrera oss på skolarbetet, när vi största delen utav tiden går runt och oroar oss för att få sommarjobb och pengar. Många vill ha extrajobb, men det finns ingen tid för sådant. Det känns lite jobbigt att gå omkring och stressa upp sig över pengar och inkomst när man knappt har växt upp än, men jag antar att det är så samhället vill att vi ska fungera. Jag har gått över från uppenbar kritik till sarkasm känner jag.

Nu är det i alla fall dags för mig att käka köttet (som Lennart kokade), pommes frittes (som jag skulle ha lagat, men inte hann med så mamma gjorde det) och såsen (se föregående parentes).

Med detta helt osammanhängande inlägg så tänker jag nu avsluta min datordag och sakta, men säkert börja skriva ett reportage om "min dag i mat".